2017-11-10

En utmaning att hantera särläkemedel

Under hösten 2016 fick Toivo Heinsoo regeringens uppdrag att utreda finansiering, subvention och prissättning av läkemedel. Idag överlämnades utredningens delbetänkande till regeringen.

Framför allt är det tre punkter som utredningen lyfter fram kopplat till särläkemedel.

1. Svårt att analysera tillgången på särläkemedel
2. Varierande upptag i landstingen kan skapa problem
3. Rationellt med centraliserad hantering av sällsynta sjukdomar

Vad gäller den första punkten konstaterar utredningen att det är svårt att analysera tillgången på särläkemedel och hur stort problemet med långsam introduktion är. I grunden beror det på att det inte finns relevant och fullständig information samt svårigheten att ta fram sådan. Till exempel kan ett läkemedel vara godkänt för patienter i EU och i Sverige, men det är ändå inte säkert att dessa kommer patienterna till del.

För det andra har flera patientrepresentanter och läkemedelsföretag framfört till utredningen att det nuvarande systemet där landstingen hanterar en stor del av introduktionen är problematisk. Det beror på att landstingen kan vara långsamma – och gå i otakt – vilket drar ut processerna. Ledande företrädare för särläkemedelsföretag har framfört till utredningen att lokala processer bidrar till en synnerligen ojämlik introduktion framför allt av nya och kostsamma läkemedel.

För det tredje lyfter utredningen flera faktorer som talar för mer centraliserade lösningar av beslut om läkemedelsintroduktion och -behandling. Det handlar om att vården till hög grad är specialiserad och att det av effektivitetsskäl är svårt att motivera att samtliga landsting ska ha lika hög expertis. Vidare, även om budgetpåverkan av särläkemedel är relativt måttlig sett i ett större perspektiv, kan den vara betydande för en enskild klinik. Den ojämna geografiska fördelningen av en liten grupp patienter med en sällsynt diagnos skapar också utmaningar för landstingen.

Utredningen går nu in i sin andra fas och slutredovisningen kommer senast den 1 december 2018. Delbetänkandet i sin helhet finns här.